Artikel från Bulletinen nummer 4 2021
Om ett K2-företag har tagit upp en tillgång som inte får redovisas enligt K2 och företaget väljer att byta regelverk till K3 – kan tillgången vara kvar då om den hade fått tas upp enligt K3? Den frågan har Bokföringsnämnden (BFN) nyligen besvarat i ett brevsvar.
Text: Maria Albanese
Frågan
I det aktuella fallet hade företaget, som tillämpade K2, aktiverat egenupparbetade immateriella tillgångar trots att det inte är förenligt med reglerna i K2. Företaget hade alltså tillämpat reglerna i K2 felaktigt. Företaget valde nu att byta regelverk till K3 och frågan som ställdes till BFN var om det var ok att ha kvar tillgången i balansräkningen eftersom det enligt K3-reglerna är möjligt att aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar.
Av BFN:s brevsvar från den 10 september 2021 framgår att det inte är möjligt att ta upp den immateriella tillgången. Nämnden skriver att rättelse av fel efter byte från K2 till K3 ska göras enligt reglerna om rättelse i kapitel 10 i K3. Frågan om det är ett fel i redovisningen ett visst räkenskapsår bedöms däremot enligt de redovisningsregler som tillämpades det räkenskapsåret som det eventuella felet gjordes.
Bedömningen av om utgifterna var möjliga att aktivera eller inte ska alltså göras utifrån tillämpliga regler i K2. Eftersom utgifterna inte var möjliga att aktivera enligt K2 ska felet rättas och tillgången kan inte redovisas. Rättelsen av felet görs däremot enligt reglerna i K3, vilket innebär att effekten av rättelsen ska redovisas det år som felet uppstod, dvs jämförelseårets resultat- och balansräkning ska räknas om.
Svaret gäller generellt
Det brevsvar som BFN lämnat gäller generellt och är inte specifikt bara för egenupparbetade immateriella tillgångar. Brevsvaret kommer säkert att diskuteras i många olika sammanhang. När det gäller just frågan om egenupparbetade immateriella tillgångar tycker jag att svaret är helt rimligt. När ett företag tillämpar K3 har det ett val enligt kapitel 18 att antingen välja kostandsföringsmodellen eller aktiveringsmodellen vad gäller egenupparbetade immateriella tillgångar. Om företaget valt aktiveringsmodellen ska arbetet delas upp i en forskningsfas och en utvecklingsfas. Det är bara utgifterna under utvecklingsfasen som kan aktiveras. Vidare ska företaget för att kunna aktivera utgifterna uppfylla en rad ganska tuffa villkor. Bland annat ska det vara tekniskt möjligt för företaget att färdigställa tillgången och det ska finnas såväl tekniska som ekonomiska resurser att färdigställa tillgången. Om dessa villkor inte är uppfyllda kan företaget inte aktivera utgifterna. Bedömningen ska göras i samband med bokslutet per balansdagen.
För ett företag som tillämpar K2 finns inte möjligheten att aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar och därmed finns inte heller några regler kring vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda i K2. Eftersom bedömningen ska göras i samband med bokslutet per balansdagen kan den inte göras i ett senare bokslut, för då har företaget tillgång till annan information och förutsättningarna är annorlunda. Samma synsätt finns också i K3 där det tydligt klargörs att utgifter för en immateriell tillgång som en gång kostnadsförts i en tidigare årsredovisning inte kan tas upp som tillgång i en senare årsredovisning.
Maria Albanese arbetar som redovisningsexpert hos Srf konsulterna. Maria har tidigare arbetat på Bokföringsnämndens kansli och som redovisningsspecialist på KPMG. Maria är ofta föreläsare på Srf konsulternas kurser.